estre

Projektutvärdering, Frida Thunstedt

Som projektarbete valde jag att göra en fotobok. Från början var min tanke att göra en bok med ganska abstrakta bilder kombinerade med egenskrivna dikter på engelska, vilka inte nödvändigtvis skulle behöva vara sammankopplade till bilderna. Att jag bestämde mig för att skriva på engelska berodde helt enkelt på att det av någon anledning känns mer naturligt för mig att, när det gäller dikter och texter av olika slag, uttrycka mig på det språket. Jag ville i alla fall försöka styra betraktarens tankar kring bilderna så lite som möjligt, och ge möjlighet till fri association. Ganska snabbt så insåg jag dock att jag inte ville ha med några dikter över huvud taget, utan började istället skriva kortare, tankeställande och optimistiska texter, vilka ibland kunde ha en viss anknytning till bilderna. I och med att jag ville skriva optimistiska texter växte också mitt syfte med boken fram. Mitt mål blev att skapa en bok som genom bild och text skulle porträttera och framkalla glädje, lycka, hopp och ge en idyllisk spegling av världen. Jag ville helt enkelt att betraktaren skulle uppleva ett slags lugn, och genom att få ta del av ett harmoniskt sätt att se på livet också själva se annorlunda och mer positivt på sin tillvaro, även om detta kanske bara sker för stunden.  Jag utgick från ett par bilder jag redigerat tidigare som jag tyckte förmedlade den känslan jag ville uttrycka, och tog inspiration från dem till resten av fotografierna. På det sättet kände jag ändå att jag kunde få ett tydligt koncept, och en enhetlighet genom hela boken. Alla bilder har liksom ett slags ljust skimmer över sig, vilket jag tycker binder dem samman och bidrar till den ljusa sinnesstämningen. I och med att texterna och bilderna uttrycker i princip samma känsla hoppades jag även på att kunna göra konceptet ännu tydligare.

 

Jag började arbeta med projektet lite smått efter jullovet. Dock handlade det då mest om att redigera bilder jag tyckte om i allmänhet, och sedan välja ut de vars känsla jag tilltalades av. Jag kan nog påstå att det var någon gång vid den här tidpunkten som mitt koncept började växa fram, eftersom jag då hittat något jag ville utgå ifrån. Texterna har jag aldrig riktigt satt mig ner med och verkligen försökt arbeta fram, utan de har nästan alla skrivits i ”stundens ingivelse”, ex. när jag tittat på film, lyssnat på musik eller helt enkelt sett eller upplevt någonting jag inspirerats av. Under sportlovet började jag att arbeta väldigt intensivt med att redigera bilderna, och jag känner att jag överlag har haft ganska bra koll på hur jag har legat till i mitt arbete och vad som har krävts för att kunna bli klar i tid. Så även om jag inte haft en strikt planering som jag följt till punkt och pricka tycker jag att jag har disponerat min tid bra, och jag har aldrig riktigt behövt känna mig stressad. När mitt koncept hade växt fram var det helt enkelt bara att jobba på, inget att fundera över om man säger så. Jag visste precis vad jag var ute efter, hur jag ville att mina bilder och texter skulle vara, och därmed blev arbetet mycket effektivare. Jag har kanske inte varit den bästa på att blogga, men jag känner trots allt att det jag skrivit i bloggen ändå är det i min arbetsprocess som varit väsentligt. Jag har helt enkelt bloggat när jag tagit beslut eller gjort förändringar som påverkat mitt projekt på något betydande sätt, och jag vet helt enkelt inte vad mer jag kunde ha skrivit där. Jag kan helt ärligt säga att jag inte har haft några väsentliga problem under arbetets gång, utan allt har flutit på.

Eftersom jag var tvungen att skicka in boken två veckor innan projektredovisningen hade jag inte särskilt mycket att göra under frilagda veckan. Det jag hade att göra var i princip att skriva ut de bilder jag skulle sätta upp på utställningsväggen, samt bestämma vad jag skulle ta upp på redovisningen, och jag gjorde för övrigt även ett slags stöd av kartong till boken. Jag tror att själva redovisningen gick ganska bra, och att jag lyckades förmedla vad mitt syfte med boken var.

 

Det som givit mig mest under projektets gång tror jag har varit det faktum att jag fått tillfälle att utforska och prova så många olika och nya sätt att redigera bilder på, vilket har varit väldigt roligt och lärorikt. Jag är väldigt nöjd med resultatet, och jag tycker verkligen att det har varit kul att arbeta med fotoboken. Jag tror helt ärligt inte att jag, om jag skulle få chansen att göra om projektet, skulle välja att göra någonting annorlunda. Dock har jag insett att en viktig sak när man börjar med ett projekt som det här är att man inser att det inte alltid är nödvändigt att ha en helt klar och exakt idé innan man börjar, eftersom det ofta kan fungera som en begränsning snarare än att förenkla processen. Det bästa, som jag har upplevt det, är att först prova sig fram lite, eftersom det i sig kan ge upphov till idéer. På det sättet är risken för att man ångrar sig och byter vinkling eller koncept senare mycket mindre. Jag hade en ganska abstrakt ide från början, vilket gav mig möjligheten att prova olika saker och på det sättet utveckla ett koncept jag kände mig säker på.

Här kommer min projektutvärdering, jag är inte säker på att den innehåller precis rätt saker men jag har försökt att utgå ifrån de punkter som finns på bosses blogg om hur man ska redovisa projektet så jag hoppas att jag har fattat det rätt!


Projektutvärdering
Victoria Lamrell

Jag har gjort en fotobok som projektarbete. Från början så tänkte jag mig att den skulle innehålla en blandning av väldigt abstrakta bilder och väldigt konkreta och simpla bilder. Bland bilderna så skulle det också finnas texter, som inte hade något uppenbart samband med bilderna utan som man kunde tolka fritt. Texterna skulle vara en blandning av vanliga vardagsbetraktelser och citat, och jag hade bestämt mig att de skulle vara på svenska allihopa. Detta eftersom att jag tycker att svenska är ett väldigt fint språk med många fina ord, och jag tycker om att skriva på svenska. Men så småningom  så körde jag fast i mitt arbete och kunde sitta i timmar och bara stirra på mina bilder utan att veta vad jag skulle göra med dem. Inga bilder jag hade tilltalade mig ordentligt och jag kände inte något inför dem, vilket är väldigt viktigt för mig. Till slut så gjorde jag bilden "A satellite has no conscience" och det blev som en tröskel för resten av mitt projektarbete. Det var den första och enda bilden som verkligen väckte känslor hos mig och som tilltalade mig, så jag bestämde mig för att börja om. Detta var någon gång i mars, och jag tog bort alla bilder som jag samlat på mig och startade en ny taktik. Jag tittade igenom alla mina bilder på datorn, och istället för att leta efter bilder som var fina rent motiv- eller teknikmässigt, så letade jag bara efter bilder som uttryckte en känsla. Detta kunde vara suddiga, oskarpa, brusiga, över- eller underexponerade bilder, och det kunde vara bilder som var brutala eller läskiga eller som man helt enkelt inte såg vad de föreställde. När jag fotade till projektarbetet så fotade jag mest med min kompaktkamera eftersom att jag alltid har den med mig. Jag ville att bilderna jag tog inte skulle vara stela och organiserade, utan att de skulle vara ögonblicksbilder, vilket jag tycker är lättast att åstadkomma med en kompaktkamera. Nu var jag ju inte längre beroende av att bilderna behövde vara i bra kvalitet heller.
De bilder jag valde ut redigerade jag ganska så mycket, inte alltid så att det syns i den färdiga bilden, men alla bilder har fått sin tid i photoshop och jag har suttit löjligt länge med vissa bilder. Mitt syfte med boken var nu att försöka göra så uttrycksfulla bilder som möjligt. Jag fick fram bilder som tilltalade mig så mycket mer än de gamla, och som kändes mer som "jag". Jag hade inte kommit så långt med mina texter vid den här punkten utan det var nu jag började med dem på riktigt, och plötsligt så kände jag att jag skulle ha texter på engelska istället för på svenska. Jag vet inte riktigt varför jag ändrade mig angående språket, men min tryckta bok kom i alla fall att innehålla texter som uteslutande var på engelska.
Alla bilder och texter som finns i boken betyder något för mig, och det var det som var viktigast för mig, men det är också viktigt för mig att texterna inte har något uppenbart samband med bilderna och att den som tittar i boken aldrig får reda på vad det ursprungliga budskapet i texterna/bilderna är. Jag vill att betraktaren ska känna något inför varje bild, och att alla ska se ett individuellt budskap i bilderna beroende på personlighet, erfarenheter och sinnesstämning. Alla ska reagera på min bok och tolka den på sitt egna sätt, oavsett ifall det är positiva eller negativa tankar som väcks. Mitt mål med mitt projektarbete har helt enkelt varit att skapa en bok som det är en upplevelse att titta i, och som väcker tanke och känsla hos den som tittar.

Jag är väldigt nöjd med min tidsplanering och min struktur under projektarbetet, jag har inte känt mig stressad och jag hann klart i tid vilket känns bra. Jag började på riktigt med projektet i mars, då jag bytte ut alla bilder och fick klart för mig vad mitt syfte med boken var. Sedan dess så har jag jobbat på bra. Jag har inte bloggat så mycket som man kanske skulle göra, men jag känner att jag har fått ut det jag ville i bloggen ändå. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag kunde ha skrivit mer i bloggen, för jag har uppdaterat så fort jag har tagit några viktiga beslut eller kommit fram till något väsentligt. Men under den största delen av tiden så har jag bara jobbat på, fotat och redigerat bilder, och jag har inte känt att det har varit så mycket att blogga om. Dessutom så är det i våran blogg ingen lärare som kommenterar ens inlägg, så jag har inte känt mig så motiverad att blogga om saker som inte är jätteviktiga. Jag har inte stött på några förhinder eller problem och den enda gången som jag var stressad var precis innan jag skulle skicka in boken på tryckning. Jag skulle bort på kvällen och utomlands dagen efter, så jag kände mig inte riktigt nöjd med ordningen på alla bilder när jag skickade in den utan jag hade gjort det lite i all hast. Men i den tryckta boken så är jag helt nöjd med ordningen på bilderna, så det känns i efterhand helt okej. Eftersom att boken skulle skickas in på tryckning så var jag tvungen att bli färdig med den ca två veckor innan redovisningarna, vilket betydde att jag inte hade särskilt mycket att göra under den frilagda veckan.
Under den frilagda veckan så satte jag upp mina exempelbilder på min vägg och så byggde jag ett ställ i kartong som boken kunde stå på. Jag kämpade länge och mycket med uppsättningen av bilderna, det blev aldrig riktigt bra. Men till slut så kändes det okej och jag lämnade det som det var, och dagen efter så såg det mycket bättre ut än det gjort dagen innan så jag är nu nöjd med min utställningsvägg. Under den frilagda veckan så förberedde jag mig dessutom för vad jag skulle säga på redovisningen och utöver detta så fanns det inte så mycket för mig att göra, vilket innebär att den frilagda veckan var väldigt skön för mig. Själva utställningen gick bra, men jag hade en ganska så sen tid vilket var lite synd eftersom att man märkte att folk hade tröttnat på att lyssna på redovisningar då.

Jag är väldigt nöjd med min bok och jag känner att det var ett väldigt bra och roligt projektarbete, men det har också varit en bra erfarenhet och upplevelse och jag har lärt mig mycket. Om jag skulle göra samma sak igen så skulle jag akta mig för att vara för låst vid mina ursprungliga idéer. Jag fastnade i mitt arbete eftersom att jag var så säker från början på vad jag ville göra, och jag höll fast vid det så hårt att jag blev helt blind och inte kunde fortsätta. Problemet var väl att jag egentligen inte tyckte om mitt koncept men att jag bara inte kunde släppa det.  Så vad jag framför allt har lärt mig under mitt projektarbete är främst att man inte får vara rädd att tänka i nya banor. Utgångspunkten behöver inte alls vara densamma som slutresultatet, utan det är ett levande projekt i ständig förändring. Det är viktigt att man inte är rädd för att ta bort det som man kanske tycker allra bäst om, det är nämligen väldigt lätt att köra fast om man inte vågar förändra av rädslan för att försämra. Kill your darlings.
Man måste våga ifrågasätta sina favoriter utifrån den situation man befinner sig i just för stunden, och inte utifrån situationen man befann sig i när man valde bilden från början. Även om bilden var bra från början så utsätts den för omständigheter som så småningom gör den mer och mer irrelevant.
Detta är en kunskap som jag antagligen alltid kommer att bära med mig och som jag är väldigt glad över att ha vunnit i och med projektarbetet. Jag har lärt mig att se med mer kritiska ögon på det jag gör tack vare arbetet med min fotobok och jag känner definitivt att jag har utvecklas som konstnär.

Ojojojojoj! :D

Nu ska vi snart börja med våra redovisningar, jag har skrivit upp det jag kommer att prata om och känner mig ganska så lugn och förberedd. Jag ska ta upp mitt syfte och mål med boken och så ska jag berätta lite om hur den har förändrats under arbetets gång tänkte jag. Dessutom tänkte jag berätta lite om vad jag hade gjort annorlunda ifall jag hade fått göra om samma projekt och vad jag har lärt mig under arbetets gång. Nu ska jag gå och ställa upp min bok och se till så att min lilla utställningshörna ser bra ut, sen kör vi!

Jag har nu arrangerat min utställning och skrivit ut samt satt upp en del av mina texter och bilder. Har försökt att sätta upp dem efter hur de passar ihop, och göra strukturen och dispositionen estetiskt tilltalande. Jag har även gjort ett slags stöd av kartong som kommer att hålla upp och samtidigt vinkla min bok. På redovisningen kommer jag bland annat att försöka beskriva och påvisa syftet med min bok och framföra hur jag tycker att mina tankar med den, och "budskapet" går igen i bilderna och texterna. Tror dock att jag ska ta och försöka skriva ner lite stolpar som jag kan hålla mig till. Jag håller just nu på och skriver det sista på min projektbeskrivning som jag snart ska skriva ut och sätta upp, men sedan är jag i princip klar. Måste för övrigt även skriva ut mina blogginlägg. Annars är det bara att invänta morgondagen, det ska bli kul att få se alla andras projekt.

Nu har jag skrivit ut och satt upp mina exempelbilder på min utställningsvägg. Jag är inte riktigt nöjd med dispositionen av bilderna, men jag stod i 4 timmar igår och testade en massa olika kombinationer och lösningar så det får helt enkelt vara bra nu! Idag så gjorde jag även ett ställ till boken i kartong, så att den kommer att stå lite bakåtlutad på pallen under redovisningen och det blev väldigt bra och ser fint ut. Jag har dessutom skrivit ut min projektbeskrivning så den ska jag också sätta upp på väggen innan jag går hem idag, och så ska jag även försöka skriva ut alla mina blogginlägg.
Jag har fått reda på att min redovisningstid är 15.40 imorgon så tills dess måste jag ha en idé om ungefär vad jag ska berätta (note to self), men redovisningarna ska inte vara så långa så det ska nog gå bra. Jag ska framför allt försöka få fram mitt syfte med boken under redovisningen, och även försöka beskriva arbetsprocessen och berätta ungefär hur mina idéer och mål har skiftat under arbetandet med boken. Jag har insett att under min arbetsgång så har nästan alla de bilder jag ursprungligen tänkte använda blivit utbytta och bokens koncept har blivit något förändrat, så det känns som en bra grej att ta upp när jag pratar om mitt projekt. För övrigt så känner jag mig klar med det mesta och är inte alls stressad till skillnad från vad många andra verkar vara, så allt känns väldigt bra för stunden och det ska bli jätteroligt att se alla andras projekt imorgon!

Nu.....!
Nu djävlar har jag gått runt bland bildsalarna och klurat på hur jag ska klara av allt detta utan att explodera och kommit fram till en lösning som kanske inte är den bästa men det är helt klart min räddning!

Jag tänker göra min redovisning utan bok. Med tanke på(se tidigare inlägg) att jag har valt vilka bilder jag ska ha i min bok, så kan jag skriva ut några av dem och sätta upp som en lite sneakpeak på boken.

Nu känner jag mig extremt urdålig, kommer ångra mig för resten av livet!

Det är så att jag trodde vi skulle ha redovisningarna vecka 18 men fick reda på idag att vi ska redovisa på onsdag 4 Maj.
Jag skulle ha beställt fotoboken i fredags men då vart det en massa strul med programmet. Jag satt både i lördags och söndags och la in bilder i programmet men då va alla bilder för stora och klockan var för mycket för att sätta sig och förminska alla bilder och sen lägga in dem igen, i söndags.

Så jag har ingen bok men jag har bilder! Fick en present av min faster när jag fyllde år, en fotobok som liknar en man hade sina bokmärken i som jag tänker ta och använda.

Om dessa bilder är bra nog att använda i framtida syfte så kan jag beställa en bok.

Inlägg av en nervös Anna Bjälke

Jag är nu helt klar med förberedelserna inför redovisningen som ska hållas onsdag denna vecka!
Det som återstår är alltså att trycka fast varje sidas hörn med klamrar från en häftapparat på en pelare (som är lite mer än två meter hög och med en omkrets på ca fyra meter).

'Uppsättningen' gör jag samma dag som redovisningarna ska hållas, eftersom jag måste ha i åtanke att det kan råka gå förbi yngre barn.
Jag planerar även att täcka pelaren med ett svart lakan, för att minimera insyn.

Bredvid pelaren kommer det att stå ett litet bord, där jag lägger min bok och under tiden eller efter att jag pratar om mitt projekt kommer folk kunna gå runt pelaren och titta på bilderna jag har häftat fast.
Högst upp på pelaren sitter min skylt (typsnitt Verdana, 122p):
"Från MÖRKER till LJUS. Bildprojekt av Louise Hesse, ES3B".

Filmen blir inte helt klar enligt manus till deadlinen, men jag har fått förslag på att jag kan lämna allt med en slags "cliffhanger": "To be continued". Jag tror det funkar lika bra :) Jag kommer jobba på filmen tills det inte finns mer tid, det tar inte lång tid att lägga till en "to be continued" "skylt" till filmen!
Även fast tiden på projektet är slut, så ska jag jobba på den under sommaren<3

Saker jag har lärt mig inom mitt ämne under projektets gång
- Tålamod
- Planering
- (lärt mig ännu bättre) sync
- Att "gott om tid" är sällsynt
och massa annat jag tror jag absolut kommer ha nytta av i framtiden.

Jag är tacksam över en hel del gällandes projektet, bl.a. för den stora hjälpen jag fått när jag väl behövde den, av både vänner och lärare.
Vad jag nästan är lika tacksam över är att projektet inte har kostat mig 1 öre under processen! Japp, jag är FET LYCKLIG. :3

Taggad inför onsdage, ska bli lajbans att se alla andras projekt :D

Usch...

Egentligen är väl allt i princip klart?

Fast nej?

Ljudet tar kål på mig. Även om jag lyckats fixa de mesta så är det fortfarande mycket kvar. Hanna som skulle ha kommit och ljudsynkat igår fick förhinder, så de måste göras på måndag (ABSOLUT senast på tisdag) om det ska göras alls (under deras scener hörs det knappt någonting, så görs det inte blir det inget ljud). Jag behöver göra samma sak med Lou. Det bästa vore ifall jag kunde lägga på ljud efteråt på alla scener, för jag tycker att det hörs ganska tydligt när det är pålagt efteråt och när jag använder "orginalet", men jag tror inte att jag kommer hinna det.

Men för övrigt har jag fixat sista vinkeln, så klippningen kan jag faktiskt säga att jag är klar med :) Är fortfarande inte helt säker på övergångarna mellan scenerna, men det som är fixat redan är jag ganska nöjd med. Jag har haft riktigt bra flyt med musiken faktiskt :) Tack Maggie som sjöng så fint :) Det gick ihop bra från början så jag behövde knappt klippa om någonting! Hoppas bara att alla inte automatiskt tänker på pokémon 2 under introt...

Bakgrundsljudet måste jag också fixa på det jag inte hunnit med. Det är alltså ljud i allmänhet som nu är mitt farthinder.

Jag måste även ta reda på hur jag ska bränna ner det på skiva så det faktiskt går att visa sen och sen måste jag förbereda mig inför redovisningen... Undrar om jag hinner fixa en skugga i flash också...:)

Måste jobba mycket på måndag. Men jag tycker det är kul och jag tror det är lite bra med en paus, för jag har lixom stirrat mig blind på hela grejen. På måndag kommer jag se på det med friska ögon :)


...hoppas jag... :)


Ps. Det jag gjorde ca en halvtimme innan strömmavbrottet gick förlorat, trotts att det sparats varje kvart...

Boken är här! o den är skit bra förutom TVÅ saker.
1. Först har vi omslaget vilket inte blev som JAG ville, och detta är delvis mitt fel som inte hade läst instruktionerna helt rätt men, samtidigt så visades inte det i förhandsgranskningen när jag beställde boken
2. så blev det ett tryck fel i boken på sista sidan där istället för att det blev "kära" blev det "Mära".
Förutom det blev boken skit bra, Jag pratade även med VD på photohome och jag ska få felen fixade och en helt ny bok för halva priset och behålla den "defekta" boken. Jag blev väldigt nöjd med själva designen på pappret jag gjorde, om jag nu ska få tycka själva.

Hej
Ni som ska arrangera utställningen måste vara klara till 12.00 onsdag. Där du  har skrivit ut och satt upp både texter och bild. Samt projektbeskrivning. Det börjar brinna i knutarna och ni har inte så mycket tid till detta tidsödande arrangemang, På onsdag kl 12 ska det vara superklart. Ni följer en lista under dagen. Ni har fått en tid och kommer då att presentera arbetet för årskurs 2. Vi håller till på ovan våning för filmvisning de andra skärmarna ska stå i formsalen och i uppehållsrummet vid sofforna. Under tisdagkväll har kulturskolan öppet hus så det kolliderar med vår verksamhet så ni får ta lite hänsyn till detta.
mvh
gunnar

Jag har nu fått min fotobok och håller som bäst på att välja ut den kombination av bilder som bäst kan representera min bok och mitt koncept, och bestämma hur jag ska sätta upp dem på redovisningen. Vart ingen större förändring vad färgerna beträffar, så jag blev nöjd med resultatet. Vissa av dem fick dock en något förändrad ton, men det är sånt man får räkna med. Nu återstår det väl i princip bara att komma fram till vad det egentligen är man ska säga på redovisningen, det lär bli intressant.

Lite piggare idag...
Jag är lite piggare idag så har försökte tagit en lite promenad till återvinningen i närheten och fota vitsippor och dem sista skillorna. Enormt jobbigt men lyckades.
Nu blir det till att redigera dessa bilder m flera!

Mamma gav mig en ny idé...
Jag var nog lite korkad som bara ville snöa in mig på macro. Det är aldeles för svårt att samla ihop så mycket bilder(som krävs för att få en bok utan att det ser ut som en serietidning).
Jag tog en paus ifrån redigerande och gjorde mig något att äta, när mamma kom ut i köket och frågade: -Har du kört fast dig ? Jag har en idé åt dig. Varför inte göra lite som Louise ? Fast på ditt sätt.
Jag känner att jag är osäker på mina val, eftersom jag har ny ändrat mig en tredje gång men som ALLA säger tredje gången gillt!

Jag fick min kamera 2008 så nu är den snart 3 år gammal. Idéen var då :
Kategorier: 2008 Under Kategorier: Nattfoto, Macro, Vidvinkel
2009                            Nattfoto, Macro, Vidvinkel
2010                            Nattfoto, Macro, Vidvinkel
2011                            Nattfoto, Macro, Vidvinkel
Småtexter: Små texter kommer finnas någonstans på sidan. Dessa texter kommer tala om vart och vad(om jag kan säga det, lite svårt på macro osv) det är på bilden.
Denna idé känns lite lättare och jag har mer valmöjligheter och även en chans att visa hur jag har förbättrat/försämrat(beroende på hur man ser det) mig genom dem åren jag haft kameran(och gått i gymnasiet).
Jag tänker sitta upp hela natten om det så behövs! Jag tänker bli klar till imorgon!(Det finns medecin emot förkylningen och febern).

Jag kommer beställa boken imorgon och jag hoppas att den hinner komma innan redovisningsdagen!
Omgjort nlägg av En hostande Anna Bjälke.